Redovisning 24 feb: Medieteknisk Forskning
Efter 4 veckors research och uppsatsskrivande, skulle vi presentera våra uppsatser och opponera på en klasskamrats uppsats. Jag var fruktansvärt nervös. Oppositionen gick smärtfritt och snabbt. Kanske för snabbt. Men om man opponerar på en uppsats som är väldigt imponerande i ämne och struktur och i stort sätt är felfri. Vad finns det då att opponera på?
Min presentation av min egen uppsats gick däremot raka vägen ner i toaletten. Där stod jag med ett A4 papper med maskinskrivna stolpar i mina händer, och nervösiteten gjorde att jag inte bara hoppade över hälften av stolparna, men att jag rabblade upp dem allt annat än i tur ordning. Jag har varit med om många nervösa och stressade redovisningar. En gång var jag så nervös att munnen blev så torr att jag fick svårt att prata. En annan gång hade jag precis kommit från tandläkaren när jag skulle redovisa en bokrecension inför klassen. Jag kommer ihåg hur svårt det var att uttala bokstaven F som tycktes stå på varannan rad.
Men det här var den värsta redovisningen i mitt liv. Inte blev jag lugnare när jag fick veta att jag var nästsiste man som skulle göra presentationen långt in på eftermiddagen. För varje minut som gick växte sig ängslan allt starkare.
Det förvånar mig att grundskolorna i Sverige inte lär ut hur man ska övervinna sin nervösitet när man ska stå inför en mängd folkhop. Jag tycker att retorik (läran om talekonsten) borde stå med på schemat. Men en sak är säker angående dåliga redovisningar. 1) Jag var inte ensam om att vara nervös. 2) Det får inte hända igen. /L
Efter 4 veckors research och uppsatsskrivande, skulle vi presentera våra uppsatser och opponera på en klasskamrats uppsats. Jag var fruktansvärt nervös. Oppositionen gick smärtfritt och snabbt. Kanske för snabbt. Men om man opponerar på en uppsats som är väldigt imponerande i ämne och struktur och i stort sätt är felfri. Vad finns det då att opponera på?
Min presentation av min egen uppsats gick däremot raka vägen ner i toaletten. Där stod jag med ett A4 papper med maskinskrivna stolpar i mina händer, och nervösiteten gjorde att jag inte bara hoppade över hälften av stolparna, men att jag rabblade upp dem allt annat än i tur ordning. Jag har varit med om många nervösa och stressade redovisningar. En gång var jag så nervös att munnen blev så torr att jag fick svårt att prata. En annan gång hade jag precis kommit från tandläkaren när jag skulle redovisa en bokrecension inför klassen. Jag kommer ihåg hur svårt det var att uttala bokstaven F som tycktes stå på varannan rad.
Men det här var den värsta redovisningen i mitt liv. Inte blev jag lugnare när jag fick veta att jag var nästsiste man som skulle göra presentationen långt in på eftermiddagen. För varje minut som gick växte sig ängslan allt starkare.
Det förvånar mig att grundskolorna i Sverige inte lär ut hur man ska övervinna sin nervösitet när man ska stå inför en mängd folkhop. Jag tycker att retorik (läran om talekonsten) borde stå med på schemat. Men en sak är säker angående dåliga redovisningar. 1) Jag var inte ensam om att vara nervös. 2) Det får inte hända igen. /L
posted by Linda at 10:19 AM
4 Comments:
Nä du var som sagt inte alls ensam om nervositeten, och jag tyckte inte att det gick dåligt för dig.
Hm.. tack för ditt stöd, Kristofer. Jag borde gjort som du, haft något att visa upp som stöd till presentationen.
Ja det är alltid skönt att ha något att gömma sig bakom när det blir för läskigt.
Va bra att ni vågar berätta om er nervositet, Linda och Kristoffer! Nyttigt för oss lärare att få en inblick i hur en muntlig redovisning kan upplevas av våra studenter. Det här med bloggarna har verkligen många oanade värden!
Post a Comment
<< Home